Blow-Up - 1966(Michelangelo Antonioni)

Jag börjar med att tidig julaftonsmorgon bjuda mig själv på en cineastisk julklapp. Antonionis Blow-Up är en typisk filmvetarfilm och jag minns att den förevisades på tiden jag läste Filmvetenskap A på universitetet men jag har aldrig tagit mig tid att se den.

Filmen utspelar sig i 60-talets London där vi få följa den självupptagne modefotografen Thomas(David Hemmings). Då Thomas smygforograferar ett par i en park kommer han vad han misstänker är en mordgåta på spåren.

Jag ska inte skriva någon fantastisk djuplodande analys av den här rullen då detta är en film som tuggats igenom duktigt av människor med djupare intellekt än mitt. I grund och botten finns det några stycken orsaker till varför man snart anno 2012 fortfarande kan ta sig  tid att se Blow-up.

1. Man är en hipster. Filmen innehåller hur mycket klassiskt 60-tals mode och musik som helst. Konsertscenen med Yardbirds är en klassiker och groovy musik av Herbie Hancock spelas också flitigt. Egentligen är väl filmen lika mycket tänkt som kritik av den här glamorösa men tomma livsstilen men det stör inte den dedikerade hipstern.
2. Man intresserar sig för filmens filosofiska djup. Hur vi subjektivt bygger upp verkligheten omkring oss och hur den verkligheten snabbt kan raseras är frågor som lämpar sig ypperligt att behandlas i film och Blow-up gör detta medan vi distraheras av all den vackra ytan från punkt 1 och av den thriller liknande uppbyggnaden av ett spänningsmoment som aldrig riktigt anländer
3. Man uppskattar ett filmiskt hantverk av hög klass. Blow-Up var Antonionis första engelskspråkiga filmen men han var en veteran på den italienska filmscenenen och filmen är vackert filmad och klippt och håller ett rappt tempo trots att det ju egentligen inte händer så mycket under de dryga 90 minuterna. 

 Thats it! tilltalar någon av dessa tre dig tycker jag att du bör ta dig en titt någon gång när du har en och en halv timme att undvara. Antonioni åkte senare till USA och gjorde filmen Zabriskie Point(1970) som floppade så hårt att hans karriär aldrig riktigt återhämtade sig. Något som gör att jag defenitivt måste se den någong gång!